BALLAD OM EN STACKARS FJÄRIL 
-  När det tar slut för fort och hjärtat inte riktigt hänger med. 

Jag gick förbi din mammas restaurang och försvann bort till en kväll strax efter stängning.
Sen vaknade jag upp av att jag nästan sprang, som jagad av en mardröm med en håv.
Och jag trängde mig fram längs med gatorna så svetten bara rann
Sprang in till min lägenhet, drog täcket över huvet’ och försvann.

För du fångade en fjäril och satte i min mage, och nu sitter den och ropar efter dig.
Och visst jag har allt haft några fjärilar där förut, men dom andra dom har flugit ut till slut.
Men nu sitter det en fjäril och krafsar i min magvägg och han skriker ut sin längtan att få fly.
Och jag skulle ju så gärna, om jag kunde, släppa’n fri – för det här är rent och fullt djurplågeri.
Och allt beror på det som kallas vi.

Jag satt och skrev på våran låts refräng och du sa att jag var allt du nånsin’ längtat.
Men dan’ därpå var du i nästa säng. Du sprang iväg just som du gjort förut.
Jag blev dumpad utan ord och har fått se hur du drar fram med din svanesång
Och jag ångrar allt med dig, men jag skulle göra om det gång på gång.

För du fångade en fjäril och satte i min mage, och där går han runt och ropar efter dig.
Han super och han drogar och är självdestruktiv och han hotar med att långsamt ta mitt liv.
Ja, det sitter en stackars fjäril och pundar i min mage och sluddrar drömskt om dagarna med dig.
Jag skulle ju så gärna, om jag kunde, släppa’n fri och skaffa honom nån’ schysst psykoterapi.
För allt beror på det som kallas vi.

Jag kände alla dina spöken, och jag visste hela tin’ du skulle gå
Jag försökte ta mig in men i din puppa finns det aldrig plats för två

För hos dig sitter en fjäril med en nål igenom bröstet, i ett glasskåp där du korsfäst den ditt svin.
Och du putsar på ditt glas och bygger luftslottsbarikad, medans nåt’ känns fel men du vet inte vad.
För du har din stackars fjäril både fängslad och plomberad och jag kan höra hur den ropar efter dig.
Och jag vet att jag är noll för dig och att jag borde ta mig loss, 
men jag vill ändå bara stanna kvar och slåss.
För det som en gång kallades för oss.