Om Simon

Ibland frågar folk, vanligtvis äldre bekanta och släktingar vad jag har fått mitt musikintresse ifrån. Varför slösar jag bort så mycket tid på det här. Det tjänas knappt några pengar och det krävs att en kör runt som en stolle i hela landet. Ofta ensam. Jag har tills för rätt nyligen undrat jag också.

Min stora idol, förebild och beskyddare har alltid varit min morfar. Han räddade mig från tjuren som tog sig in i laggårn' när jag var sju och han lät mig köra skördetröskan när jag var tio. Han kan laga och fixa vad som helst och han har bara beklagat sig en gång i hela sitt liv (dagen efter att läkarna flyttade runt på knäskålen på honom). Då var det "lite skit".

När jag under min uppväxt har hasat fram bakom honom, jag har nämligen snappat upp hans Slättevallska gångstil också, så har han nynnat, visslat och sjungit på gamla melodier. Melodier som bar med sig fantastiska berättelser om sånt som inte vi har någon aning om idag. De få berättelser som var så viktiga och intressanta att dom har vandrat från mun till mun,  mellan städer och genom släktled i årtionden - kanske århundraden.

Självklart kan melodier vara catchy. Dom kan fånga för ögonblicket och dom kanske dyker upp då och då igen, men det är texter som fastnar. Om det är en bra text. Om det handlar om någonting viktigt.

Vad är det som fascinerar oss? Är det drömmar om någonting bättre? Att få höra hur illa folk har det och hur dåligt folk mår när dom har blivit dumpade? Jag tror inte det. Jag tror att vi människor har någon slags vilja att bli "bättre". Kan en bra historia göra oss bättre? Det tror jag också. Välskrivna filmmanus kan ge ordentliga tankeställare. Välskrivna teatermanus slår mig ännu hårdare. Jag tror att människor utvecklas av Forrest Gump.

Nej, jag är övertygad om att man har blivit en bättre människa efter att ha sett den filmen.

En bra historia har en otrolig slagkraft.
En bra historia kan vara farlig.
Manipulation bygger på en bra historia.
Nazityskland byggde på en bra historia kombinerat med en bra berättare. Det är väl det enda man kan ge den där jäveln. 

En bra historia ligger nära till hands och kan upplevas av alla. Det handlar inte om stora ord och ängar som står i blom eller regn som faller som tårar. Det kan hjälpa till på vägen mot målet men en historia som berör handlar om sånt som rör alla människor i vardagen. Sånt som gör att vi kan förstå kärleken lite bättre. Sånt som gör att vi tar tag i saker och säger ifrån. Vi vill bli upplysta. Vi vill känna igen oss.

Jag har redan sedan jag gick på högstadiet tänkt att ge upp det här slitet som musiken, teatern och kulturarbetet faktiskt innebär. "Det är inte värt det." 
Men tänk om jag kunde göra världen till en lite bättre plats att leva på. Tänk om jag hittar den där berättelsen som gör att någon känner att, "fan, det är ju så jag måste göra!" eller  att "jag är inte ensam om det här."
Då tror jag att när jag sitter på ålderdomshemmet och spelar datorspel med grannen så kanske jag kan slappna av och känna att jag har gjort lite nytta i alla fall.


 

Simon på Visfestivalen i Steninge, Halland
Simon på Visfestivalen i Steninge, Halland